Mitt vägval i livet

Kommer i fortsättningen varje onsdag göra ett inlägg där jag reflekterar över olika saker. Eftersom det mesta i mitt liv kretsar kring träning och kost så kommer också mina funderingar till mestadels att göra det. I dag tänkte jag dock prata om ett annat ämne: Pengar och vägval i livet.

Jag är uppvuxen i en normal svenne-familj. Där blev jag alltid uppmuntrad till att plugga, skaffa mig en utbildning för att få ett bra jobb och tjäna bra med pengar. Eftersom hela samhället och skolsystemet uppmuntrar till den här livsstilen tog det inte lång tid innan jag också var inne i något slags ekorrhjul.

Inför sista året på min naprapatutbildning så åkte jag iväg till Brasilien för att träna BJJ. Tanken var från början att jag skulle vara borta i en månad, slutade med tre. Detta är den resa som har förändrat mig mest. Träffade så mycket människor som inte hade ”någonting” men var ändå lyckliga och nöjda med livet. Det fick mig verkligen att fundera, hur kunde dom vara så lyckliga och glada utan att ha en 32 tums lcd-tv i vardagsrummet (led hade inte kommit än).

Jag började se över mitt liv, fundera på vad det var som gjorde mig lycklig här i livet och vad var det jag egentligen behövde. Kom fram till detta. Tak över huvudet, träning, vänner, mat. Inget av detta kostar särskilt mycket pengar. När jag kom hem så hoppade jag av skolan, jag flyttade och jag började ströjobba. Jag hade räknat ut att jag behövde ungefär 6 000kr i månaden för det livet jag ville leva.

Helt plötsligt var inte utbildning och jobb lika viktigt. Behövde inte så mycket pengar. Jag hade tid att träna, träffa vänner och, framför allt, att bara vara. Dock var detta inget lätt beslut; familj, vänner och ”samhället” frågade ofta ”vad har du tänkt dig nu?”, ”vilka är dina framtidsplaner?”, ”så här kan du väl inte leva resten av livet?” och så vidare.

Men nu sju år senare så lever jag fortfarande så här och jag bor kvar i samma 26kvm lägenhet trots att jag nu har flickvän och 2 hundar och jag har inga planer på att ändra livsstil.

Några funderingar som dök upp häromveckan var när en vän till mig sa ”fan vad du har ett skönt liv, är så avundsjuk på dig”. Samma vän köpte för två månader sen en soffa för 20 000. Motsvarande tre månader för mig att bara leva. Om den här personen inte hade köpt soffan utan levt som mig så hade den kunna gjort det i tre månader utan att jobba en enda minut. Blir ganska roligt när man tänker så. En soffa? Eller tre månaders semester? Känns som ett ganska klart val. Men ändå är vi så fast i detta konsumerande.

 

Kommentarer

kommentarer